I många år har jag bloggat till och från, om än oseriöst och så där lagom tonårsaktigt. Jag har alltid tröttnat efter ett tag, allra troligast på grund av att jag inte hade något egentligt syfte med att blogga. Men nu har jag det, jag debuterade nämligen med min bok ”Skammen är inte din” den 18 maj i år. Så idag så har boken varit ute och helt bortom min kontroll i en månad och en dag. Helt ofattbart! Min bok har getts ut av Ebes Förlag och det är en dröm som slagit i uppfyllelse, minst sagt.
Det är även mycket läskigt att lämna ut mig själv så fullkomligt som jag gjort i denna bok. Allt finns i den, hela jag, allt som är mitt, allt som jag så länge kämpat så hårt för att dölja. Som jag skämts över, försökt trycka undan. Men nu får det sväva iväg alldeles fritt och jag har inte längre någon kontroll över vem som läser och vem som får ta del av mitt allra innersta – både en lättnad och en skräck. Men så är det väl med det mesta som betyder någonting här i livet, en skräckblandad förtjusning helt enkelt.
Jag hoppas i varje fall att min bok ska nå ut till många och hjälpa desto fler, jag vill att boken ska vara en tröst och en vän mitt i all den där ensamheten som man så ofta känner. Jag vill att andra ska känna det jag skriver, kunna relatera till det jag skriver och förhoppningsvis finna någon slags tröst och hopp i att det kan bli bättre även när det ser som allra mörkast ut. Att vi inte har något att skämmas över, oavsett vem som skadat oss eller vad vi går igenom. Min bok är, kort och gott, en självbiografi i dikt och prosa om vägen mot ett psykiskt helande, om att ta sig ur skammen i att ha blivit våldtagen och hur det finns en framtid, även om den kan vara så fruktansvärt svår att se ibland.
