top of page

Smakprov dag 8

  • Anicia S. Eriksson
  • 22 okt. 2018
  • 1 min läsning


Smakprov dag 8, sista dagen! Jag kände att den här dikten var viktig att få med, då den beskriver ganska exakt hur min sambo var den enda som kunde lugna mig i min PTSD som jag kämpade med då. Att leva med PTSD är egentligen som att leva med ett krigslarm som tjuter för jämnan, för minsta lilla. En konstant vaksamhet, paranoia och rädsla. Men med honom fick jag en stunds ro, en stunds säkerhet, och även utrymme att må precis så dåligt som jag gjorde. Och tillslut tystnade larmet och det tjuter nästan aldrig längre. Det är jag evigt tacksam för. | För den som vill läsa mer, in på ebesforlag.se för att beställa boken 📷

 
 
 

Senaste inlägg

Visa alla
Skrivprocessen

Jag har upptäckt en sak med att skriva roman, och det är att det är att det är mindfullnessövning i allra högsta grad. Det finns inga...

 
 
 
2018

2018! Vilket ofattbart innehållsrikt år, detta år har minst sagt varit det sjukaste året jag varit med om. På alla bra sätt möjliga. Jag...

 
 
 

Comments


Prenumerera på bloggen

DIN E-POSTADRESS:

Följ mig gärna här:

  • facebook
  • instagram
bottom of page