Smakprov dag 8, sista dagen! Jag kände att den här dikten var viktig att få med, då den beskriver ganska exakt hur min sambo var den enda som kunde lugna mig i min PTSD som jag kämpade med då. Att leva med PTSD är egentligen som att leva med ett krigslarm som tjuter för jämnan, för minsta lilla. En konstant vaksamhet, paranoia och rädsla. Men med honom fick jag en stunds ro, en stunds säkerhet, och även utrymme att må precis så dåligt som jag gjorde. Och tillslut tystnade larmet och det tjuter nästan aldrig längre. Det är jag evigt tacksam för. | För den som vill läsa mer, in på ebesforlag.se för att beställa boken 📷