Smakprov dag 3: Så kom dagen när ilskan sakta men säkert började gro i mig, jag började bli arg på hur jag som kvinna behöver leva mitt liv i aktsamhet, att det blivit så invant och inlärt att göra mig själv så liten och tyst som möjligt, alla medel för att inte synas och bli utsatt mer. För jag har tappat räkningen på alla de gånger män har tafsat, tryckt ner mig, ofredat mig. Sedan ung ålder. Sådant som jag och ca alla andra kvinnor bara accepterat som en del av livet, anpassar oss efter det. Jag har varit rädd att åka kollektivt, för att dagsljus och tunnelbanor fulla med folk stoppar ändå inte en man från att tafsa, blotta sig själv, trycka ner en. Så jag har i alla dessa år, gått med spända axlar, nycklarna i handen alltid redo, blicken nedslagen och försökt röra mig tyst och smidigt. Inte råka få ögonkontakt med okänd man om han skulle ta det som en slags invit. Syns inte, finns inte, rör mig inte. Men så började jag äntligen bli arg istället, och då kom denna dikt fram. När jag började inse att det är ett sjukt samhälle, att det är en sjuk värld där jag är långt ifrån ensam om detta. Tänker aldrig vara liten igen, jag tänker vara arg – ilskan behövs, för att inte drunkna i självhatet. För att läsa mer, beställ boken på ebesforlag.se. #författare #boktips #skammenärintedin #metoosweden #metoo #dikter #dikt #prosa #feminism #psykiskohälsa #ebesförlag #recension