Den här dikten var en av de absolut svåraste för mig att skriva, inte bara för att känslorna kring skuld och skam var så stora, utan mest för att jag i denna dikt satte ord på det jag utsattes för. Så länge jag gått utan att ens kunna säga eller skriva ordet våldtäkt, det tog emot. Det tar emot än idag, detta ord. I denna dikt skrev jag ut det som satt så djupt in, jag tog ordet och formade det till en dikt och satan vad ont det gjorde, att faktiskt se ordet framför mig, svart på vitt – detta hände faktiskt mig. Det var så pass illa. Det är dags att sluta förminska det nu. I denna dikt behövde jag skriva av mig all skuld och skam, förtvivlan, maktlöshet och uppgivenhet. Alla de frågor jag ville ha svar på men aldrig fick. Men det var inte mitt fel, det har jag nästan lärt mig nu. 📷 För att läsa mer, beställ boken på Ebesforlag.se!